FOMO – the fear of missing out!
Det är ett begrepp som börjar sprida sig i USA nu. I lördags öppnade jag Facebook när jag satte mig ner för mitt förmiddagskaffe. Jag var ensam och tänkte bara kolla läget lite kort. En timma och ett antal likes, kommentarer och videos senare kommer jag tillbaka till rummet och inser att tiden bara försvunnit.
Jag har ofta funderat på vad det är som gör att vi blir så uppslukade av Facebook och andra sociala media. Kanske det handlar om att vi av naturen sociala individer som gärna vill ha koll på vad andra gör. Förr i tiden när vi var ute på stäppen och levde i grupper, var det livsviktigt att ha koll på alla andra i den egna gruppen. Vi var då helt och hållet beroende av varandra och en ensam individ var dömd att gå under.
Idag har vi fler ensamhushåll än någonsin – framför allt i Sverige – och kanske är detta ett sätt att få känslan av att tillhöra gruppen. Tillhörighet är en mycket stark drivkraft som under en kort stund motar känslan av ensamhet och utanförskap som många känner.
Sociala media invaggar också i den falska uppfattningen att vi känner någon riktigt väl, eftersom vi får ta del av deras vardag, lär känna deras vänner och ser deras framgångar.
MEN, det är en illusion! Det är samma sak som att heja på en kändis på stan och tro att man nästan känner dem. Det är en yta som är väl fernissad, men det finns ingen substans under. Substansen bygger man när man ses i verkliga livet. Det är när man ser, hör, känner och får vara med någon vi skapar vänskap som håller en livstid. Det är där vi ser det som finns under ytan och som aldrig skulle nå ut på Facebook, det är där vi känner om någon mår dåligt så att vi kan räcka ut en hand och det är där vi sätter oss till bords med något och faktisk kan smaka det som finns på tallriken. Vänskapen byggs stund för stund i de små vardagliga händelserna, ordväxlingarna och medan vi lär känna någons vanor och ovanor.
När jag träffar en vän på riktigt händer det något i hjärtat som aldrig händer on-line!
Något annat som smugit sig in är de ständiga avbrotten. Vi får notifikationer dagarna i ända som stör vårt fokus. Enligt hjärnforskningen tar det 20 minuter att återfå fullt fokus när vi blivit distraherade. Det är bara att konstatera att väldigt många aldrig någonsin arbetar i fullt fokus, aldrig någonsin vet vad det innebär och vilken njutbar känsla det är.
Kanske jag nu låter som om det är en dålig idé att hänga på Sociala media, men det är inte det jag menar. Det viktiga är att ha balansen och kontrollen – att inte fastna i ett beroendeliknande tillstånd där timme läggs på timme läggs på likes, videos och inlägg. Att ha en naturlig kontakt med sina vänner på sociala media men ha fokus på att uppleva sitt liv IRL.