Man kan ju bli fullkomligt galen när livet lägger ut snubbeltrådar mitt framför fötterna på en! Just när jag kommit igång så bra och fått upp en så bra fart, så upptäcker jag att jag ligger på marken och krälar.
När jag ligger där pågår en svada av tankar som låter något i stil med;
Tänka att det aldrig ska kunna vara bra…
Varför ska jag bli sjuk nu…
Nu hinner jag inte…
Ja, du fattar! Livet ställer till det för oss med jämna mellanrum och det känns jätte-orättvist.
Men, är det verkligen livets fel? Eller är det jag som har en orimlig förväntan på att livet ska inordna sig i mitt schema?
Enligt mig så är en av livets största utmaningar, att allt kan ändras på en minut eller mindre. Livet går sin gilla gång och oavsett vad jag har för mig, så kan det dyka upp situationer som stör den ordning jag har bestämt ska gälla. Fullständigt oförutsägbart…
Just nu handlar det om att jag blivit sjuk mitt under en period av intensivt arbete. Jag var i ett fullkomligt flow i mitt arbete och det enda jag ville var att jobba vidare och avsluta det jag hade på min lista. Men med ett huvud luddigt av feber och en kropp som gelé, så är det inte läge att förhandla. Jobbet får vänta!
Kanske är detta en av de viktigaste läxorna i ödmjukhet. Att veta att var sak har sin tid och vara ok med det. Att kämpa emot det som är, tar just nu alldeles för stor energi. Så, jag får kanske acceptera, ha is i magen, lägga mig på soffan och göra som när jag var liten – dricka te och läsa serietidningar!
Denna vecka blev det tyvärr ingen video från mig, men nästa vecka hoppas jag vara på benen igen med en rykande färsk video.
PS! Lade in en köpebild, hade behövt retuschera för mycket annars 😉